För någon månad sen i skolan fick vi som läser kursen "Estetisk kommunikation" reda på att vi skulle arbeta med ett projektarbete som går ut på att vi ska delas in i grupper där vi har blandade estetiska inriktningar som ska sammarbeta och göra som en "preformance" som ska visas upp på konstmuséet i Västerås i vår.

 

I detta arbete ingår det att vi måste skriva loggbok om lektionerna när vi arbetar med detta och när man personligen tänker på detta hemma eller någon annan stans. Denna loggbok kommer jag ladda upp här, både det som redan har skrivits (kommer lägga in de inläggen på rätt datum så de kommer inte synas om man inte klickar in på kategorin eller bläddrar bak i historiken).

 

Kanske ska varna er lite att det är meningen att man ska vara egoistisk i den här loggboken så lärarne vet vad man har gjort och hur de ska bedömma ens arbete.

Ni kommer nog inte heller fatta så jättemycket om vad som skrivs för vi fick inte loggboken förrän någon vecka in på arbetet, men ni ska få en förklaring senare på vad exakt det är vi ska göra.

Idag började vi med att berätta för Oskar om vad han har missat när han var borta och vi visade honom låten vi tyckte var bra sen gick han och arbetade på eget håll och började skapa en låt.

Jag och Borak gjorde ett nytt försök med koreografin och den här gången flöt det bara på på en gång. Vi satte ingen speciell rytm eller räkning eftersom vi inte vet än hur vår musik låter men vi började sätta stegen. Sen kan man alltid gå tillbaka och ändra lite om det skulle behövas. När den ena kom på grundsteget la den andra på detaljen och när den andra kom på grundsteget la den första på detaljen och på så sett gick det väldigt bra för oss. Enligt mig tycker jag att vi hittills har fått en bra rörelse genom rummet och bra variation på stegen och nivåer. Vår tanke bakom dynamiken tycker jag också är bra även om vi inte sätter den än eftersom vi inte riktigt är hundra på hur dansen går eftersom vi precis kommit på den och eftersom vi inte vill spika någon dynamik/rytm än eftersom vi inte har någon musik.

Det vi skulle kunna ändra på är att vi just nu gör precis samma steg men ingen av oss har tänkt oss att det kommer vara så i slutändan utan nu gör vi bara en grund som vi sedan kommer bygga vidare på. Min oro/panik är iaf helt borta nu och just nu känner jag bara att det kommer bli bättre och bättre för varje vecka som går. Idag var det ju sista lektionen innan jullovet men jag kommer iaf under jullovet fortsätta med att leta efter inspiration på youtube och genom andra metoder som jag möjligtvis kan komma på då beroende på om jag hittar någon bra workshop eller liknande.

Sen efter den lektionen hade jag egentligen slutat men jag stannade kvar 2-3 timmar extra i skolan och hjälpte ettorna med att repa igen för att lära mig ännu mer och för att jag tycker att det är roligt. Men eftersom susan behövde repa ensam med balettgruppen ett tag fick jag den här gången vara själv med hip hop gruppen i danssalen, för att hjälpa dem med att se till att alla kan stegen, sätter sina placeringar och jag lärde dem hur de skulle göra för att känna in varandra. Ibland kunde jag känna att jag kanske var lite för hård mot dem men när jag efter lektionen fick massa beröm och tack insåg jag att jag hade gjort ett bra jobb. Jag är jätteglad att Susan lät mig göra det här för det fick mig att tänka ännu mer själv på hur det ska se ut och hur viktigt det är med att man utför en rörelse så som det är meningen att den ska vara och att varenda liten kroppsdel är viktig i en dans och att man ska veta vart man har hela kroppen för att ett litet huvud kan göra en hel dans.

Idag är alltså en dag som jag har fått massvis med inspiration på olika sett och jag har under den här veckan lärt mig massvis genom att få vara delaktig som ”lärare” för ettorna och jag tror att det verkligen kommer att vara till stor hjälp när vi jobbar med vår koreografi. Det är därför jag ska fortsätta hjälpa till med ettorna genom att vara i skolan 8 på fredag och hjälpa till med det som behövs.

Idag var jag med Susan när hon repade med ettorna inför julavslutningen. Det var inget som var planerat utan Charlotte var sjuk så Susan var tvungen att repa med dem och jag var med och kollade på, inspekterade, kommenterade osv.

Först såg jag bara det som en rolig grej eftersom jag älskar att engagera mig i uppvisningar, dansnummer osv. men efter ett litet tag kom jag på att jag kunde ha nytta av den tiden eftersom jag under den tiden fick lära mig vad en lärare ville se i en koreografi och jag lärde mig att bättre förstå vad en lärare menar när han/hon ger en någon kommentar.

Så efter igår och idag är jag mycket lugnare angående koreografin eftersom jag nu vet mer vad det är jag ska sträva efter och hur man på ett bra sett kan göra en bra dans.

Eftersom jag har varit lite orolig för hur det ska gå med koreografin jag och Borak ska göra har jag kollat runt lite på internet efter olika danser i alla möjliga olika stilar just för att få inspiration till hur man kan jobba med olika dynamiker, hur man kan röra sig i rummet och se efter om jag hittar något steg som jag skulle vilja ha med.
Inspirerad kan jag verkligen säga att jag blev men jag valde att inte tänka så mycket mer på hur vår koreografi ska vara eftersom jag ville smälta all ”information” och inspiration jag fått och arbeta med den på onsdag tillsammans med Borak.

Idéerna om vad vi ska göra med arbetet rullar på som vanligt.
Idag var jag, Amanda K, Borak och Emma på lektionen, Oskar var på luciarep. Vi började med att berätta för Emma om vad vi hade bestämt lektionen innan sen fortsatte vi ett litet tag med att plocka fram idéer.

Efter lite pratande kom jag på en idé om att när klockan på projektorn tickar bakåt och jag och Borak dansar vår koreografi baklänges(som hon kom på att vi kunde göra i onsdags) skulle det vara väldigt effektfullt om man la på som barnröster som skrattar. Då la Borak på att man även kunde lägga till att det var två små flickor som pratade och lekte med varandra. Tyckte det var rätt roligt för precis när hon sa det hade jag tänkt det och det var som om hon hade läst mina tankar just då!

Eftersom jag inte mått nå bra under veckan har jag inte haft någon ork att börja leta runt på internet efter låtar till idag men Borak hade en lång lista på förslag och vi var överens om att vi tyckte att den instrumentala verisionen av ”Broken strings” med James Morrison passade väldigt bra till de känslor vi ville framhäva just eftersom den låten har den här sorgliga och längtansfulla stämningen samtidigt som det finns någon glad bakgrund då och då samt att det finns de där plötsliga ljuden som vi vill ha med.

Vi försökte komma på en början i koreografin men det gick inte alls så bra som vi hade hoppats på. Vi kom inte på något alls utan vi stod istället och tränade på lite olika steg som vi skulle kunna tänka oss att ha med och testade vad vi kunde göra för steg osv.

 Ska jag vara ärlig är jag rätt panikfylld just nu eftersom det står stilla i vad vi ska göra för något. Jag skulle egentligen ha velat att vi hade kommit igång med koreografin idag eftersom vi till sportlovet ska ha lärt oss den både fram- och baklänges. Man märker på oss att vi vill lite olika saker med dansen och vilka steg vi ska ha med så jag hoppas verkligen att vi har kommit fram till ett bra sammarbetssätt på onsdag.

Under onsdagslektionen den 12/12 fick vi loggböckerna och då började vi i gruppen som var där(Jag, Amanda och Borak) prata vidare om vad vi skulle göra och vilka mer idéer vi hade för att göra arbetet ännu bättre och diskuterade dessa idéer med Susan.

 

Jag kom då på idén om att vi skulle kunna ha två sovrum istället för ett i scenen som då ska vara på två olika platser i världen vilket kan visas genom att Amanda fixar i ordning ett fönster på datorn som är uppdelat i två halvor. Ena halvan visar ett visst väder/tid på dygnet och den andra halvan visar motsatsen. Fönstret visas för publiken med hjälp av en projektor.

 

I de olika rummen befinner sig de här två personerna som var jättebra vänner(Amanda och Emma) som barn men som med tiden har glidit ifrån varandra. Den ena är då i ena rummet och den andra i det andra.

Jag tyckte att det här var en bra idé för att det blir då tydligare för publiken att det handlar om två vänner som har vuxit ifrån varandra.

 

För att förtydliga att jag och Borak är Emmas och Amandas skuggor/känslor kom jag på idén om att vi skulle kunna vara med dem under hela uppträdandet (Jag med Emma och Borak med Amanda) och gestalta deras riktiga känslor. Till exempel kanske Amanda pratar i telefon och låter jätteglad fast hon i själva verket är riktigt arg. Då är Borak i närheten av henne och gestaltar den arga känslan.

Om vi gör det blir det mycket tydligare att jag och borak är skuggor av Emmas och Amandas känslor/minnen när vi senare börjar utföra vårt dansnummer.

Denna idé kom jag på med inspiration av att Susan för några veckor sen hade sagt något om att hon hade höt om/sett något liknande.

 

Vi diskuterade om vilken typ av musik vi ville ha och vilken känsla det skulle förmedla. Vi kom fram till att vi ville ha en låt som väckte känslor av längtan och saknad men ändå ha kvar den där lilla glädjen över att det är ett roligt minne så det inte blir för sorgset eftersom det inte är en sorglig historia vi vill förmedla utan vi vill förmedla att man ska ta vara på tiden man har och framför allt uppskatta det man har, även de små sakerna.

 

Medan vi diskuterade om hur vi skulle göra med klockor och foton på väggarna kom vi tillsammans på idén om att man kunde ha en stor klocka på väggen med foton runt om klockan. Vid klockans 1a har man då en bild på en liten bebis och sedan blir det äldre och äldre personer på bilderna ju högre siffra man sätter bilden vid.

 

Jag och Borak bestämde även att vi till på fredag ska ha letat fram ungefärliga låtar som vi skulle vilja ha och dansa till så Oskar vet ungefär vad han ska gå efter när han är tillbaka efter körrepetitionerna nästa onsdag och att jag och Borak på fredag ska börja med vår koreografi.