Under onsdagslektionen den 12/12 fick vi loggböckerna och då började vi i gruppen som var där(Jag, Amanda och Borak) prata vidare om vad vi skulle göra och vilka mer idéer vi hade för att göra arbetet ännu bättre och diskuterade dessa idéer med Susan.

Jag kom då på idén om att vi skulle kunna ha två sovrum istället för ett i scenen som då ska vara på två olika platser i världen vilket kan visas genom att Amanda fixar i ordning ett fönster på datorn som är uppdelat i två halvor. Ena halvan visar ett visst väder/tid på dygnet och den andra halvan visar motsatsen. Fönstret visas för publiken med hjälp av en projektor.

I de olika rummen befinner sig de här två personerna som var jättebra vänner(Amanda och Emma) som barn men som med tiden har glidit ifrån varandra. Den ena är då i ena rummet och den andra i det andra.

Jag tyckte att det här var en bra idé för att det blir då tydligare för publiken att det handlar om två vänner som har vuxit ifrån varandra.

För att förtydliga att jag och Borak är Emmas och Amandas skuggor/känslor kom jag på idén om att vi skulle kunna vara med dem under hela uppträdandet (Jag med Emma och Borak med Amanda) och gestalta deras riktiga känslor. Till exempel kanske Amanda pratar i telefon och låter jätteglad fast hon i själva verket är riktigt arg. Då är Borak i närheten av henne och gestaltar den arga känslan.

Om vi gör det blir det mycket tydligare att jag och borak är skuggor av Emmas och Amandas känslor/minnen när vi senare börjar utföra vårt dansnummer.

Denna idé kom jag på med inspiration av att Susan för några veckor sen hade sagt något om att hon hade höt om/sett något liknande.

Vi diskuterade om vilken typ av musik vi ville ha och vilken känsla det skulle förmedla. Vi kom fram till att vi ville ha en låt som väckte känslor av längtan och saknad men ändå ha kvar den där lilla glädjen över att det är ett roligt minne så det inte blir för sorgset eftersom det inte är en sorglig historia vi vill förmedla utan vi vill förmedla att man ska ta vara på tiden man har och framför allt uppskatta det man har, även de små sakerna.

Medan vi diskuterade om hur vi skulle göra med klockor och foton på väggarna kom vi tillsammans på idén om att man kunde ha en stor klocka på väggen med foton runt om klockan. Vid klockans 1a har man då en bild på en liten bebis och sedan blir det äldre och äldre personer på bilderna ju högre siffra man sätter bilden vid.

Jag och Borak bestämde även att vi till på fredag ska ha letat fram ungefärliga låtar som vi skulle vilja ha och dansa till så Oskar vet ungefär vad han ska gå efter när han är tillbaka efter körrepetitionerna nästa onsdag och att jag och Borak på fredag ska börja med vår koreografi.