Vi ska alla en gång dö

Jag tänker inte skriva ner ett enda ord om den här låten. Jag tänker inte fösöka beskriva för er om varför den betyder så mycket som den gör, för det skulle inte gå. Det skulle inte gå att förklara med ord vilken känsla jag får när jag hör låten och speciellt inte när jag hörde den live för första gången i somras.
 
Jag tänker bara dela med mig.
  
 

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö

Inte jag som filmat den här liveverisionen men tycker inte det spelar ngn större roll om vem som filmat. 
 
Det jag vill ha kan inte köpas
Inte stjälas, få till låns
Det jag vill ha kan inte ägas
Det är så mycket större än så
Jag kastar pappersplan från höghus
Mot en gnista gömd i snön
Jag måste tro att det kan hända
Jag måste drömma min egen dröm
För du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö

Jag tror vet vad allt går ut på
Jag tror jag äntligen förstår
Att det finns ingen magisk genväg
Ingen rök och inga spår
Och finns ingen enkel lösning
Inget svart och vitt, bara grått.
Man får ta det man blivit given
Och säga "jag älskar det jag fått"
Du och jag ska aldrig dö
Nej du och jag ska aldrig dö

Det vi har ska aldrig dö
Nej, det vi har ska aldrig dö
Det vi har ska aldrig dö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!